Ett avslut……

Mycket har hänt sen senaste gången jag gjorde ett inlägg. Åren springer iväg, bloggandet glöms bort. Det är dags att en gång för alla göra ett avslut för just denna blogg.

Den 28:e maj 2016 fick min älskade Troja somna in. Mitt hjärta, mitt allt ❤ Hon visade de första tecknen på att något inte var riktigt rätt i juli/augusti 2015. Sen gick det snabbt utför. Med störst sannolikhet drabbades hon av en sjukdom som kallas DM = Degenerative Myelopati. I folkmun även känt som ”schäfervingelsjukan”. Snabbt förklarat innebär det att kontrollen över bakpartiet försvagas, reflexerna blir nedsatta. I dagsläget finns inget botemedel. Jag kan inte med säkerhet säga att det var just DM, men alla tecken och sjukdomsförloppet tyder på det. Jag valde att inte göra någon obduktion för att bekräfta, av den enkla anledningen att det inte skulle ge mig min bästa vän tillbaka. Vi friskvårdade en hel del det sista året för att försöka att bibehålla de muskler hon hade kvar genom att simma och vibba, hon fick gå med viktmanchetter på bakbenen och fick bära ett back on track-täcke för att hålla musklerna varma. Att se sin hund sakta tyna bort är det värsta jag varit med om i mitt liv. Att maktlös stå och se på. Att inte kunna göra något alls. Jag försöker trösta mig med att hon i alla fall inte hade ont. Faktiskt så var hon helt oberörd av det. Hon var lika glad och busig som hon alltid varit..

Hon hann inte ens fylla 8år. Tomheten efter henne är enorm. Hon kommer alltid vara saknad.

Inte ens ett halvår senare fick även Beya vandra över regnbågsbron. Hon blev gammal väldigt fort. Hennes bakdel hängde inte riktigt med och hon var stel. Började få ont. Att förlora båda sina hundar på så kort tid är en mardröm. Även om det var ”lättare” att acceptera Beyas bortgång. Båda fick dock lämna detta liv alldeles för tidigt. Så mycket de lärt mig. Så många nya vänner jag fått tack vare mina vita tjejer ❤

Jag är dem evigt tacksam för den tid vi fått tillsammans. En dag är vi till
sammans igen.

Nu står jag inför nya äventyr, nya fyrbenta vänner.

Men de två vita underbara tjejerna som förändrade mitt liv kommer jag aldrig glömma. Någonsin.

Always by my side, forever in my heart ❤

 

Spårdag!

Idag fick Troja följa med in till stan! Vi åkte ner till stranden för att lägga lite spår!

Vi började på asfalt..

Och gick över till gräs..

Och så korsade vi cykelvägen där det passerade gående, joggare, hundar och cyklister..

Vi fortsatte på andra sidan där det var blandat gräs/sand/rötter/annat skit..

Vi gick i nedförsbacke..

Och alldeles intill havet..

Och så tog vi en liten paus och poserade för kameran 😉

Efter en kort vila så gick vi ett spår åt motsatt håll, började även där på asfalten, korsade cykelvägen och sen ner på stranden med underlag som snö, sand och sten..

Vi följde spåret över lite betong…

Mellan en byggnad och betongen som gränsade till havet..

Uppför en trapp..

Och avslutade på trätrall!

Sen körde vi lite lydnad på en lite annorlunda klubb 😉

Var riktigt imponerad av hennes spårarbete idag! Jobbade på bra trots ganska starka vindar, mycket störning och blandade underlag!

Efter lite vila med lunch till matte (ja, troja stal det mesta av kycklingen..)och vätska till oss båda, så tog vi en promenad utefter ringmuren!

Troja fick träna lite balans på stockar och stenar och allt möjligt kul som matte hittade på 😉 Bland annat så fick hon posera lite I muren, och tro mig, det var betydligt högre upp än vad som syns på bilden…

Balansera på stenbaggar gjorde hon också 🙂

Och vaktade porten in till innerstan 😉

Nog hade vi ganska vacker utsikt på vår promenad allt..

Troja blev sen en jättehund!! Eller är det muren som krympt..? 😉

Spårhelg med SWDi

Bättre sent än aldrig heter det ju. Hade tänkt uppdatera ett inlägg här direkt efter kurshelgen, men dagarna går, och veckorna med för den delen 😉

Hur som helst.

Lördag den 2 februari åkte vi in till Guteskolan, Troja och jag. Det var dags för första dagen med grabbarna från SWDi (Scandinavian Working Dog institute)! Dagens tema: SPÅRHUNDEN OCH LUKTERNA.

Fick installera Troja i skolans hundstall, de har jättefina stora boxar för elevernas hundar. Troja är så pass cool i sig själv att jag inte är nämnvärt orolig att bara lämna henne på okänd plats så som jag gjorde. Några av eleverna som hade ansvaret för boxarna tittade i alla fall till hundarna då och då för att se så det inte var några oroligheter. T hade skött sig exemplariskt! Inte sagt ett ljud och hela tiden varit lugn, men visst var hon glad när jag hämtade henne 😉

Började då morgonen med en kort presentation av oss som var där och även av de som höll i föreläsningen: Jens Karlsson och Tobias Gustavsson.

Vi började med att prata om traditionell spårning, dvs när vi har slutföremål eller slutfigurant, nästan alltid börjar med vegetativt underlag, man får alltid höra att man måste lita på sin hund osv osv…. Allt detta har nog många (de flesta?) av oss fått lära oss när vi börjat med spår. Nu blev vi omlärda 😉

Finns vissa problem som dyker upp med den metoden: 1) Grundlägger ofta höga stressnivåer då fokuset alltid ligger på slutet 2) Problem med diskriminationen av undelaget 3)Framtida problem med tex vägövergångar 4) Förutsägbarheten motverkar ofta uthålligheten 5) Vi skämmer bort hunden med vittring då det finns vittring på ALLT (gräs, växter mm)

Felfri inlärning vid spårträningen:

• Hårda underlag först (asfalt, betong, kakel osv, ej grus!)
• Ett moment i taget
• Upptag och riktningsbestämning sist i kedjan
• Mycket styrning för att vara tydlig med tekninken (OBS! Endast i början!)

Så, varför rekommenderar de då att börja på hårda spår?

För det första så ökar det sannolikheten att få fram ett effektivt spårabeteende redan från början av träningen. Gör det lagom svårt för hunden!

För det andra så är chansen att undvika framtida problem vid tex vägövergångar större.

För att få efffektivt resultat i spårträningen har de indelat det i 6 steg:

Steg 1

• Korta raka spår på hårt underlag, med eller utan synretning (alltså att hunden får se på när man går ut spåret)
• Spårlängd 10-40m
• Direktpåsläpp

Steg 2

• Raka spår på hårt underlag utan synretning
• Upp till 200-300m
• Direktpåsläpp

Steg 3

• Raka spår på hårt underlag
• 200-300m
• Ökad liggtid, upp till 1tim
• Direktpåsläpp

Steg 4

• Spårlängd upp till 300m
• Varierande underlag
• Vinklar
• Direktpåsläpp
• Börjar gå okända spår

(Se till att hunden har med sig spåret även när den växlar underlag!)

Steg 5

• Längd upp till 500m
• Varierande underlag
• Liggtid upp till 1tim
• Fokus på korsande spår (äldre än huvudspåret)
• Direktpåsläpp

Steg 6

• Spårlängd upp till 200m
• Upptag från olika vinklar
• Börja i spårets riktning och vinkla succesivt ut hunden
• Varierande underlag

Efter den genomgången var det dags för oss att gå ut och prova! Vi delades in i mindre grupper och fick börja med att se alla hundekipage prova ett spår var, sen skulle vi arbeta i smågrupperna.

Och inte var det lätt att spåra på asfalt! Troja var helförvirrad, stackarn! 🙂 När alla såg på så kom vi kanske två meter och hon hade aldrig direkt fäste på själva spåret, hon förstod inte vad hon skulle göra. Hårda spår har vi varit väldigt dåliga på att gå innan och det var säkert MINST två år sedan.

Men men. Vi gjorde framsteg bara en liten stund efter i alla fall och fick henne till slut att förstå att hon skulle spåra på asfalt 😉 Några gånger gick det till och med riktigt bra och det märktes så tydligt när hon hade spåret!

Vi gick också igenom olika typer av spårhundar:

• Tracking dog – från fotavtryck till fotavtryck
• Trailing dog – vittring från spåret som har drivit med vinden
• Air scent dog – vindburen vittring

De talade om att spårträning inte alls behöver ta så mycket tid som man ofta tror, ett exempel: Lägg spår 3-4dagar/v, på de dagarna fördelar man upp det på ca 8-12 spår, ca 20 min effektiv träning totalt.

För bästa effektiva träning ska man sätta tydliga mål och kriterier. Dessa delas in i delmål med uppnåbara mål, inga ”drömmål”.

Vi som hade hund med fick en liten ”utmaning” där vi skulle bestämma 1) Hur många gånger ska hunden kunna ta upp och riktningsbestämma spår? 2) Hur många meter ska hunden kunna följa det spåret? 3) Störning i spåret?

Trojas utmaning 1) 8/10ggr 2) 400m (asfalt) 3) Hästbajs som störning 😉

Detta ska vi nu bryta ner i delmål och ha klart att utföra utmaningen om 6månader 😉

Dagens träning

Jolåsåatt! Vi slår på stort idag och gör ett till inlägg 😉

Dagens träning med Troja gick så jäkla bra, så jag bara måste få dela med mig 😀

Vi har haft ett litet break i lydnadsträningen Troja och jag, eller ja…kind of i alla fall.

Vi har kört korta pass inomhus bara.

Så idag kände jag att det var dags. Nu skulle vi ta ett pass ute! Och känna av de moment som strulat tidigare men vi inte kunnat träna inne, och se om det som fungerar inne även fungerar ute.

Började med att ställa ut en ruta. Använde mig inte av några band då de band jag har är vita och ändå inte skulle synas i snön. Dock blev det ju upptrampat snö som ett band runt istället.

Började med lite fritt följ och jag är relativt nöjd. Vänstersvängar måste vi ta tag i igen, då jag svänger för fort utan att förbereda henne, plus att hon slarvar med att följa med med bakdelen. I övrigt kändes hon kanonfin!

Körde på med lite sättande under marsch. Detta var jag lite spänd för då vi endast tränat det inne och ganska nyss har börjat med det, och hon kan ibland strunta i att lyssna ordentligt på mitt kommando, om jag säger ligg eller stanna… Eller som nu, ett nytt kommando (nåja, i det sammanhanget) SITT…. Men jodå! Körde två snabba repetitioner med henne framför mig och jag backandes, sen vände jag upp åt rätt håll, och visst sätter hon sig!! 😀 Tycker det ser ut att hon faktiskt gör det så snabbt som det är möjligt för henne..

Så var det då dags… Rutan krånglade för oss de senaste träningarna i höstas, sista tävlingen nollade hon den.. Börjar förbereda henne som vanligt, sätter henne och riktar in henne. Kommenderar och hon springer utan tvekan rakt in och stannar på mitt kommando!! WIHOOOOOO!!! Tre gånger repeterade vi, och det gick bara bättre och bättre 😀

Sen provade vi lite apportering. Eller ja, en del av apporteringen  i alla fall. Ingångarna är det vi har svårast för så jag satte henne, gav henne apporten och sa åt henne att hålla och stanna. Kallade in och gav tydlig hjälp med handen vid ingången. Klockrent. YES! Kommer fortsätta med relativt tydliga hjälper ett tag för att sen trappa ner när hon börjar kännas säkrare.

Och så körde vi lite fjärr. Den har vi tränat ganska mycket på inne, med sitt/ligg/stå. Första gången ute idag, med alla tre kommandona. Och jo, jag är nöjd! Helt perfekt är det inte, men det duger alldeles utmärkt! Än står jag väldigt nära henne, men jag tar det sakta med att öka avståndet, hon ska förstå att hon inte ska röra sig framåt. Kör med avståndsbelöning bakom henne så att hon inte har någon dragning framåt.

Provade också inkallning med ställande, mest för skojs skull. Det är inget moment vi tränat särskilt mycket då vi hade stora problem med det en gång för länge sen när vi skulle börja med det… Tog upp det några träningspass i höstas igen bara.. Så gissa om jag blev förvånad när hunden tvärnitar på mitt kommando! :-O

Haha, körde tre gånger med ökat avstånd mellan oss, hon stannade VARJE gång! Yiiippiiiiieeeee!!!

Nu är vi på gång känns det som 😀 😀 😀

Här kommer en liten film från dagens träning:

……nähä… vet inte hur man får in filmer här…

Året som gått 2012

Ja bättre sent än aldrig, men här kommer faktiskt en kort sammanfattning av vårat år!

Och vilket år sen! Började det nya året med att våran dotter kom till världen. 6 februari för att vara exakt, hon fyller alltså snart 1år! Växer så det knakar, håller oss alla sysselsatta och är en liten solstråle.

Vad det gäller hundarna så har jag och Troja haft ett ganska otroligt år.

Började med att det ÄNTLIGEN släppte med platsligget, vilket resulterade i ett nytt poängrekord för vår del i maj ute i Hemse, klassvinnare med hela 189.5 poäng!!! 😀

I början av juni åkte vi upp till Dalarna och där kom årets andra 1a pris vid Gagnef-Floda BK, 177p räckte till en 2a placering och vårt efterlängtade LPI!!!

Under sommaren lyckades vi också med att plocka två 1a pris i klass 2, med en 1a och en 2a placering som resultat. Tyvärr hann vi inte ta vårt LP2 innan året tog slut. (Men det planerar vi att plocka nu i vår 😉 ).

Vi hann också med en tredagars utställning här på ön, med resultat: Excellent CK BIM, Excellent CK CACIB BIR (OCH utplockade bland de 6 bästa i gruppen!!! Dock oplacerade till slut..) och slutligen Excellent CK BIM 😀

DESSUTOM tog vi hem Vit Herdehundklubbs pris för Årets Lydnadshund!!!!!

Nu blickar vi framåt mot ett nytt spännande år!

Mål och planer med hundarna är följande:

Troja

• LP2
• Start i klass 3
• Start Appell Spår
• Uppflytt till Lägre Spår
• Anlagsprov Viltspår
• Rasspecialen?
• HUND2013

Beya

• Anlagsprov Viltspår
• Start Rallylydnad officiell?

 

Trojadag!

Jo vi har myst idag jag och Troja.

Beya fick följa med en liten bit på morgonpromenaden, hon har fortfarande vila ordinerat så enbart kortisar för hennes del, sen fick hon gå in igen och jag, Troja och Elina fortsatte promenera. När jag sen skulle in och handla så tog mange med sig Elina till farmor och farfar då han skulle och jobba sen, så jag ringde och frågade om de kunde ha henne en liten stund till sen så jag kunde ta med lilla T till klubben för ett lydnadspass. Sagt och gjort!

Började med lite fritt följ med fokus på att hon inte skulle ljuda. Gick överraskande bra då hon var laddad efter att ha legat i bilen medan jag handlat. Vi ska ju tävla om 2 veckor och jag känner att vi har mycket repetition att göra. Samtidigt vill jag att vi nu inför tävling lyckas VARJE gång. Alltså måste jag tänka till innan och göra det lätt för henne i början. Allt ska vara positivt. Det är min plan 😉

Så. Vi började med rutan. De senaste två gångerna vi tränat har hon absolut inte varit helt 100 på momentet, luktat sig fram och stannat innan, gått in från sidan osv. Så för att veta att vi GARANTERAT skulle lyckas redan på första skicket så ställde vi upp ca 5m ifrån. Riktade in henne ordentligt och peppade (även där en balansgång då jag vill peppa för att få bra fart men det går inte att peppa för mycket för då kommer pipet..) och kommenderade ”rutan”. Utan tvekan sprang hon rakt in. Massa beröm, sedan avancerade vi oss längre bort på en gång, avslutade med ett skick kanske 15-20m bort, full fart rakt in. Fick precis det resultat jag tänkt mig 😀

Sen var det dags för apportering. Fick tipset att kasta apporten i skogen för att få henne mer intresserad. Fungerar kanon, hon springer ut och hämtar den och på väg tillbaka glömmre hon till och med sitt tuggande 😉 Idag körde vi några kast i skogen sen ut på plan. Satte henne och la apporten några meter framför henne medan jag fortsatte ännu längre bort. Kommenderade ”apport”, hon spinger fram till den, tar upp den och fortsätter fram i full fart. Kör några såna och nöjer mig med att ha farten in och tar apporten direkt när hon kommer utan att ta in henne i fotposition först. Sista gången så säger jag ”fot” när hon kom ända fram och av vana och fart så svänger hon in rumpan och jag får den ingång jag vill ha *wiiihooo*

Körde fjärr (sitt/ligg/sitt) på lite längre avstånd, inga problem där. Bara hon fattar att det är lika på tävling nu!!

Sen körde vi ett läggande under gång, inga problem, en rak inkallning, piece of cake och så lite hopp över hinder á la klass 2. Inte heller där några större problem.

Kändes riktigt bra idag och nu ska vi fortsätta repetera repetera repetera 🙂

 

 

November är här

Riktig tråkmånad. Blött, regnigt, blåsigt, mulet… Nu börjar jag längta efter vintern. Hoppas på en RIKTIG vinter med massor av snö!!!
Annars rullar allt på i sin lilla takt här hemma, Elina bara växer, nu har hon börjat säga mamma ❤ Förmodligen inte helt medvetet, men ändå 🙂

Troja och jag har börjat träna några av 3ans moment nu! Roligt med lite annat, steget mellan klass 2 och 3 känns betydligt större än mellan 1 och 2.. Hoppas på att plocka det där sista förstapriset i tvåan nu i december. Det BORDE inte vara några problem, men vid det här laget vet vi att ALLT kan hända på tävling..

Beya hon har tillfällig vila. Hon haltar vid belastning, när vi promenerat, så ger det några dagar då hon enbart får komma ut på kortare promenader så får vi se om det ger sig annars blir det veterinären. Grannens katt var in på gården i torsdags och jag vet att hundarna jagade upp den i ett träd och när det kommer till jakt så är ju inte Beya den som tar det lugnt precis…

Åh! Just det ja! Vi var ju med och tävlade i tregrenen för snart två veckor sen! Vårat lag hamnade nånstans ganska långt bak (även om jag tycker att vi alla gjorde ett utmärkt jobb!), Beya fick vara den som körde rallylydnad och min lilla tokfia går och placerar sig på en 2a plats!!!! 😀

Troja är anmäld till HUND2012, åh vad jag längtar!! Ska bli så himla roligt att komma iväg, en hel helg att umgås med vänner och bara prata hund hund hund!

Tävling, träning, skador…

För två veckor sedan debuterade vi äntligen i bruksspår! Tyvärr gick det ju inte som jag tänkt det.. Planen var att bli uppflyttad till lägre spår på lördagen och sen ta LP2 på söndagen (nej jag har inte alls höga mål *visslar*), men det sket sig totalt..

Redan på lördag morgon fick jag en sån där känsla av att något inte var riktigt RÄTT med Troja. Tyckte att hon inte studsade in lika lätt  bilen som hon brukar, men men, jag blir lätt nojig när det kommer till hundarna så jag tänkte att det var väl inbillning. Vi åkte iväg, mötte upp resten av gänget som skulle täövla, tävlingsledare och domare. Fick startnummer 4. Perfekt! Då skulle jag hinna se minst två spår innan mig. Jag är ju helt grön inom brukset och har lite halvtaskig koll på hur det funkar 😉

Så var det då vår tur. Troja tar spåret på en gång, vi var ute på ett stort fält med HÖGT gräs vi spårade i. Hon knatar på i lugn takt, så stannar hon till, BRAAA! ropar jag, glad i hågen, säker på att hon markerat en apport. Går fram till henne och hon bara stirrar på mig och jag kan verkligen se hur hon undrar vad sjutton jag tjoar om.. Det var ingen apport där! Snopet :-O Haha, jaja, släppte på henne på spåret igen, väl medveten om att apporten skulle komma när som helst. Hon är ju inte säker i sina markeringar direkt lilla donnan… Så stannar hon till, kollar på backen, kollar på mig och kollar på backen igen. Denna gång tjoade jag på rätt ställa i alla fall 😉 Duktig tjej! 1a apporten tagen och jag kunde andas ut lite grann. Vi fortsatte spåret och hon var aningen osäker i spåret, stannade till och tittade på mig några gånger. Plötsligt dyker den andra apporten upp framför mina fötter! Satan! Hunden hade gått rakt över den! Valde då att kalla tillbaka henne och visa henne apporten, jag ville ha en markering innan hon fortsatte så att hon inte skulle tro att det är okej att bara springa förbi dem på det viset. Sen var det då bara slutapporten kvar… Nu var jag lite orolig att hon skulle skipp den oxå, i så fall skulle det vara kört. Men så tvärnitar hon och visar mycket tydligt att hon hittat något! Oj vad beröm hon fick!

Vi fick en 7a totalt på spåret. Jag var jättenöjd! Tillbaka vid bilen så ser jag igen att något inte är som det ska med Troja. När hon hoppar in i bilen så var inte bakdelen med till 100%. Bad Tina att titta på henne i rörelse, men hon markerade absolut ingenting. In i bilen igen då och denna gång såg även Tina att något inte var helt okej.. Men hunden markerade inte någonstans att hon skulle ha ont eller så. Så vi körde vidare mot klubben för lydnadsdelen. Blev en ganska lång väntan innan lydnaden körde igång och T fick ligga i bilen och vila. När jag skulle ta ut henne ur bilen så pep hon till. Jag kände igenom henne en gång till och denna gången arkerade hon tydligt smärta vid tryck i närheten av korset. Jag bröt tävlingen omedelbart. Åkte hem och kunde bara konstatera att det blev värre… När jag tänkte efter så hade hon visat samma beteende som när hon hoppade in i bilen redan kvällen innan när hon skulle upp i soffan.. Sen på söndagen verkade hon bättre. Hon visade lite ovilja att stå på bakbenen (alltså om hon hoppade upp mot mig osv) men frågan var om det var för att hon HADE ont eller om hon TRODDE att det skulle göra ont… På måndagen fanns inga spår av smärta och hon har inte visat något alls sen dess… Förmodligen var det antingen en sträckning, en nerv i kläm eller nåt liknande..

Knasvovvan ❤

Nu laddar vi om batterierna och tränar på att få till säkerhet i spåret och intresse för föremål i spåret! Så det blir många korta spår, med massor av leksaker! Och ett tydligt ”här är spåret SLUT”. Vi har även börjat med att träna in 3ans moment, och jäklar vad kul det är! Vissa moment väljer vi att vänta med tills vi är helt klara i klass 2, som rutan tex. Jag vill inte att hon lär sig att hon ska lägga sig i rutan än… 😉 men vi har börjat lägga in ställandet i fjärren och även inkallning med ställande, börjar pilla lite med stegförflyttningar oxå. både jag och Troja har hur kul som helst 🙂

Nu håller vi tummarna att vi lyckas ta LPt på lucialydnaden! Tyvärr är det ju ingen mer tävling förrän december och det känns låååååångt bort.. Men tiden går snabbt!

Nästa helg ska vi tävla tregrenen! Inofficiell lagtävling där man är tre ekipage i varje lag som alla tävlar varsin gren bestående av spår/lydnad/upplet. Vi har lydnadsdelen Troja och jag. Blir intressant, fria följet tex kan det ligga massa godis utslängt osv… Massa konstigheter med andra ord. Blir intressant att se om vi fixar det!

Världens goaste unge!!

 

Spår!

Idag tog Mange med sig Elina när han åkte in till stan, så jag passade på att ta med mig de vita tokvovvarna och spårade!

La först ett appellspår till Troja, sista apporten la jag mitt på sista sträckan och avslutade sedan med en snusdosa full i korv istället.

Sen la jag ett ca 80m långt spår, också till Troja, med 6 apporter var tionde meter, avslut med dosa med korv.

La även ett appellspår till Beya, lika som det första till Troja.

När de legat till sig en liten stund så var Troja ut först med det korta spåret. Syftet var att hon ska förstå att hon ska MARKERA apporterna ordentligt.. Så det spåret gick vi i halsband och koppel så att jag verkligen kunde hinna med att stoppa om hon gick förbi och vara snabb att belöna vid markering. Tog en liten stund innan hon fattade att det var markeringarna jag var ute efter och vi fick väl till halvdana sådana, dock nöjd och tror att några till såna spår så bör hon förstå 😉

Sen var det Beyas tur att gå sitt spår. Åh vad den hunden är rolig!! Var evigheter sen hon spårade, dessutom är hon inte världens bästa spårhund på fält.. Hon var bra vimsig i början av spåret, for hit och dit, fram och tillbaka. Jag lät henne hållas då jag i alla fall inte har några ambitioner att komma ut och tävla med henne. Plötslitg ligger första apporten framför mina fötter så jag stannar och kallar lite på Beya. Hon kommer farandes i 190 och studsar jämfota bredvid mig ”vad är det, vad är det vad är det????!!” verkade hon säga med världen smajl i fejset ;P Visade henne apporten, tjohoooooooo! En pinneeeeeeeeeeeee!!!!, tyckte hon hahaha 😉 Sen på spåret igen, denna gång lite noggrannare. Ho ringade en del vid vinkeln innan hon hittade rätt väg men väl på spåret gick hon nu riktigt fint! Jag gick och spanade bitvis på marken ifall hon skulle missa även nästa apport, plötsligt hör jag nåt ljud, tittar upp och håller på att vika mig dubbel av skratt. Beya hade hittat apporten…. Studsandes, springandes, hoppandes kom hon emot mig, och dessutom i full kareta MED apporten i munnen ”TITTAAAAAAA MATTEEEEEE!!!!! PINNEEEEEEEEEEE!!!!”. Önskar att nån varit med och filmat 😀

Vid sista apporten så gjorde hon en tjuvis som hon brukade köra med förut, hon plockar upp den fort i farten och fortsätter spåra… harklade mig lite varpå hon tvärnitar och glatt kommer med den till mig, sötvovve! Lycklig blev hon när hon dessutom hittade en dosa full i korv på slutet.

 

Sen var det Trojas tur igen. Första sträckan var riktigt dålig, tror hon tyckte det var märkligt att hon skulle gå ett TILL spår.. Så första apporten missade vi båda, hade ganska stark sidovind så hon gick en bit på sidan av spåret, därav missen. Men efter första vinkeln ändrade hon spårstil helt. Ner ordentligt med nosen, och gick mitt i spårkärnan. Markerade tydligt apporten men ville fortsätta utan 😉 Men å andra sidan, gör hon så tydlig markering så är det ok. Hon stannade till, tittade snabbt på mig och fortsatte sedan. Kan jag få henne att stanna till och vänta in mig så är jag jättenöjd. Hon behöver inte ta den så länge stoppet är tydligt. Hon gjorde nämligen samma sak med nästa apport, men den blev lite roligare när jag kastade iväg den som lekbelöning.

Är nöjd med båda hundarna och fortsätter jobba med Trojas markeringar. Beya ska få hänga med mer också, har försummat henne alldeles för mycket. Vill egentligen komma igång ordentligt med viltspår till henne, men eftersom jag har Elina så blir det lite krångligare, speciellt eftersom att de spåren ska ha lite längre liggtid också.. Jaja, vi får väl se hur det blir 🙂

September

Vart fasen tar tiden vägen egentligen?!

Hänger inte med i svängarna alls… Okej, kan ju börja uppdatera på hundfronten!

Min känsla jag hade i förra inlägget om att det kunde nog gå hela vägen… det stämde! 🙂 Vi slog på stort sista helgen i augusti….

Fredag

Utställning SBK Excellent CK BIM

Lydnad: 171p 1a pris och en 2a placering!!!!! :):):)

Lördag

Utställning SKK Excellent CK BIR och uttagen bland de 6 bästa i gruppfinalen, blev dock till slut oplacerad där

Söndag

Utställning SKK Excellent CK CACIB BIM

BIR och BIM fredag

Finaste Troja med några av helgens rosetter 🙂

Framgångarna med lydnaden fortsätter. På träning känns det kanonbra, positivt och vi har jätteroligt. Tävlade lydnad igen helgen som var och vi hade jättefin kontakt och en helt underbar känsla på planen. Dock slår det över lite ibland på vovvan så hon börjar studsa så vi fick en hel del poängavdrag för flams, det räckte ändå hela vägen fram till ännu ett 1a pris i klass 2, 166.5p och dessutom klassvinst! Blev en hel del småmissar i och med att jag inte lyckades kontrollera hennes energi (;)), annars låg vi nog mellan 8-10p rakt igenom alla monent (ja, förutom den där jäkla fjärren…!) Hon fick bla 8a på apportering!!!!!

Nu har vi anmält till en till klass 2 och även till appellspår! Så nu blir det att träna lite nya moment för appellen och sen tränar vi nu momenten för klass 3! Hoppas innerligt på att vi fixar vårt sista 1a pris i tvåan så vi kan fokusera helt på treans moment… Och hoppas också så klart på uppflytt till lägre spår så vi kan köra igånbg med brukset på allvar 😉

Elina hon fortsätter att växa i rasande fart! Nu sitter hon helt själv och har börjat ta sig framåt för egen maskin 🙂

Hon kryper inte direkt (än!) men hon tar sig på nåt vis framåt i en rasande fart. Hon äter riktig mat och ÄLSKAR frukt, undrar just var hon fått det ifrån *visslar*

Tror inte det står på förrän lilla damen börjar gå, hon klarar att stå upp om hon håller i något och idag tog hon ett järngrepp om mina tummar och så gick hon några steg. Hon vinglade som sjutton och hade mycket stöd genom att hålla i mig, men OJ vad mallig och lycklig hon var! 🙂

Åh just det! Höll ju nästan på att glömma… Vi har börjat på babysim! Och Elina fullkomligt älskar det! Vi har bara gått en gång än, men hon var så glad! Trodde hon skulle vara lite försiktig och fundersam första gången, men icke! Hela hon strålade från det att vi klev ner i vattnet till att vi kom upp igen 🙂 Hon skrattade, plaskade och härjade järnet där i vattnet 🙂 Även inne i duschen var hon glad och pratsam 🙂 Mammas finaste ängel ❤